vakker

04.13

Jag överlevde.
Grymt arbetspass, bra ös och dryga gäster.
Alkis våldgästade uteserveringen efter stängning för att sno åt sig ett par slattar.
Trots att jag tycker fasligt synd om stackarn´så kan jag inte låta bli att små fnittra lite åt ironin i det hela.
Slutar aldrig förundras åt livets underligheter och orättvisor.

Helt slut och tom sitter jag på soffkanten, tankspridd och med fingrarna i godisskålen.
Har både hunnit hänga tvätten och rasta vovven sedan jag släpat mig hem genom stan.

Sängen skriker på mig, och jag lystrar.

Sleep tight.

Lördag. 14.51

Fortfarande sjuk och en aning mörbultad efter gårdagens arbetspass.
Hoppas på att få ligga i fosterställning hela dagen och stänga ute omvärlden.
Känns inte humant att behöva arbeta idag. Hmmm.. Hrmm. Host host.

Väntar på hemkörning, magen kurrar!

Känner mig en aning ambivalent på ett udda vis. Tvetydig inför vad som komma skall.
4 månader på cafeet har gått så vansinningt fort.
Vart tog sommaren egentligen vägen?

Dock är jag frustrerad över att vara sjuk, då jag träffat en underbar brud från London. Julia´s bästa kompis Amelie. Som åker hem imorgon, och sedan flyttar till New York.

Känns som om alla har planer på att flytta, nya äventyr och erfarenheter.
Och här sitter lilla jag ensam och moloken och har ingen aning om vad jag ska göra!
Allt bara snurrar. 
Mitt hjärta flyttar till norge om max 4 veckor. Nathalie lär inte blir kvar i Halmstad och damma.
Minna & Daniel drar till värmen. Fredrik & Julia driver också utomlands.
Dock har jag förhoppningsvis kvar världens underbaraste och bästa vän man kan önska sig Alexandra.
Går inte att förklara med ord vilken vän hon faktiskt är. Finns alltid där. I vått och torrt.
Hon är omtänksam, generös och helt enkelt fantastisk.

Anywho, nu kom mitt krubb så nu blir det till att kränga.

Talk to you later. Bye.

Tusen tankar, flera drömmar, en verklighet.

Förstörd. Trasig. Tom.
Rustar upp ansiktet med en ny mask, som en falsk fasad inför kommande pass.
Redbull och värktabletter är det enda som kan rädda mig nu.
Trots eländigheter kan jag inte låta bli att le lite dumt åt mig själv. 
Ganska tramsig ändå.
Jepp, jepp, yes.

Ciao.

Fredag. 17.55.

Utmattad, febrig och allmänt hängig.
Agerat räddare i nöden, och hoppat in och arbetat ett slag.
Sängen väntar så att kroppen får återhämta sig en aning inför kvällens pass.

Gårdagen med de underbara var mysig så länge den varade. Krängde krubb på Harrys, svepte fernet för att kurera mig. Frågan är dock om den verkade? I vilket fall som helst så blev jag tok yr för en liten stund.
Dök in på jobbet i rättan stund, och levererade ett par drinkar och allmänt bra service.
En trött och febrig tjej, släpade sig hem mitt i natten.
Dök ner under täcket, och höll sig vaken endast för att få höra världens vackraste morgonstämma i luren.
Mitt hjärta. Du är så fin.

Himlen är en aning lurig, so please someone, set fire to the rain.

Jag saknar dig.

Nåja fokes, på "återhörande"

Adios.

Torsdag. 19.24.

Åter fingrarna i kakburken och har inte en susning om var jag ska börja.
Men jag måste ventilera, på något vis tömma mig.

Long time, no see kära dagbok.

För att göra historian kort.
Flyttat, bytt branch, bytt umgänge.
Fantastiskt jävla (ursäkta svordommen) umgänge. Underbara människor som förgyller vardagen, som ni både lär få se och höra om här i "bloggen".

Träffat "någon" speciell som får hela min tillvaro att snurra.
Som får det att pirra i hela magen. Som får mig att gå runt med ett urlöjligt leende på läpparna hela dagarna.
Som vägrar försvinna ur mina tankar så att min verklighet på något vis blir helt desorienterad.
Som får mig att vilja allt.
Som får mig att sluta vara rädd.
Fantastiska underbara DU. Du får mig att vilja vara en bättre människa.

För första gången i mitt liv har jag släppt kontrollen, behovet av att veta allt och planera
och organisera sönder nuet.
Jag bara låter allting ske. Försöker bara vara här och nu.
Är kär, lycklig och jävligt naiv.

Nu blev det totalstopp igen, så jag avsluta här för nu. Och kilar hem till Karin, för en go kväll med tjejerna!

Well, väl mött. Peace.

Förtälj mig ditt inre, så skall jag smeka din själ..

Dagen efter julafton. Känner mig på något vis tom. Intetsägande. Lugn, men inte tillfreds. En ovan känsla men på något vis, ändå så bekant. KOMA. Inte matkoma. Inte trötthetskoma.. Men kanske. Känslokoma. Är det ens ett ord? I vilket fall som helst så tror jag att mitt såkallade "känslokoma" är en synonym för likgiltighet.

Gåvor, galenskap, kärlek och stress. Julafton! Familj, värme och framförallt kändes luften på något vis fylld utan ödmjukhet, ett lugn, precis som om allting var över. All planering, all stress. Tid. Ja, tiden stannar upp. Man tar ett djupt andetag och inser att this is it. Bättre än såhär blir det inte.

Människor i min omgivning beger sig ut, svalkar halsarna med FLYKTsoda och tror på något vis att verkligheten blir så mycket bättre. Låter flykten spridas ut i venerna för att sedan vakna upp dagen efter och må som ett jävla torterat svin. Ångest. Minnesluckor. Och en dag förstör på grund av bakfylla. Been there, done that.

NEJ, TACK!

Det här året sitter jag i min rofyllda ensamhet och njuter av att låta de sista fem dygnen utav år 2010 vara flyktbefriade.

Fem dagar kvar. Nytt år, nya möjligheter. Mer erfarenhet och en ny grund. Längtar. Ja, fan va jag längtar. Egentligen är det bara en ny dag, en ny siffra. Men för mig så mycket mer. De senaste sjuhundratrettio dagarna i mitt liv har ej varit de bästa, så de lägger jag bakom mig nu och gör allt i min makt för att dessa erfarenheter skall göra de kommande sjuhundratrettio dagarna fantastiska.

I come in here.
And i sit in silence and..
Hear the echoes of who we used to be.

So i wish for patience..
and grace..
and the strength to just let him be happy.
And mostly,
i pray for the strength
to not make his life worse for what i want.
That's the toughest part..
letting go, you know?
That's the part of grace that really sucks.


All min kärlek/ L

Och här sitter jag ensam... och grubblar mitt i natten!
Det är mörkt ute nu.
Tyst, varmt, kvavt och jag känner att luften sipprat ur mig.
Och här sitter jag igen, med fingrarna, ja jag vet inte riktigt var? Inte är det en kaburk, för det är fan inte sött.. 
Dock är jag overfylld med ord, meningar, fraser som skulle behöva vräkas ur.
Men just nu känns allt bara blankt.
TOMT. Ihåligt... MÖRKT.
Och jävligt olustigt.

Innan uret ens hade slagit åtta hade de första tårarna fällts, och mitt läkekött känns fortfarande mört.
Infekterat.
Tystnar tankarna någonsin?
Sinnet är fullständigt tyst.


"As we drive along this road called life, occasionally a gal will find herself a little lost. And when that happens, I guess she has to let go of the coulda, shoulda, woulda, buckle up and just keep going." - Carrie Bradshaw


... / L

Här sitter jag i min ensamhet och grubblar. Sårad, blottad och på något vis lättad.
Idag var dagen då jag bestämde mig för att stå på egna ben.
Dagen då jag valde bort, kanske, det bästa som hänt i mitt liv!
En underbar människa, som kanske hade kunnat ge mig allt det där..
Men just alla dessa KANSKEN, ja just alla dem ska inte finnas där. Om jag inte är hel hur ska man då kunna utesluta alla kansken.
Du förtjänar det bästa, och just nu är jag inte ens det bästa för mig själv. HAHA.

Livet är bra lustigt. Och valen vi gör längs dess väg kan jag knappt sluta förundras över.
Jag kan inte låta bli att le och försöka se att det finns en mening med det hela.
Trots alla dessa tårar, missöden, regnbågar och all annan skit så kan jag inte låta bli att känna en gnutta hopp.
Jag har en lång väg kvar att gå, det har vi väl alla i och för sig.
Men just nu är min väg en en manna väg.. och så får det nog bli ett tag.

Fingrarna i kakburken.. GAH!!!

Natti/ L

Söndag, dagen efter pingst. An ordinary day! Och här sitter jag i sängen och glor, ut genom fönstret med förväntning om att molnen ska försvinna och solen ska visa sitt skinande nylle...

Sitter som vanligt med fingrarna i kakburken och har egentligen inte den blekaste aning om vad jag egentligen har att dela med mig av!

Inspirationen är på botten idag, allt annat än vad den var i fredags! Fredag, jobb.. Grille med goa grabbar.. Ett par goa kalla knegarare. Ölen svalkade oss, i den stundande värmen en sommar kväll som i fredags, vilket resulterade i årets första två dopp. Kallt som attan men ack så uppfriskande. Då detta badande ej var planerat insåg vi, att vi inte hade handdukar så det var bara att spruta på 1 liter tändvätska på grillen och helt enkelt torka där HAHA...

Och nu sitter jag här snuvig och trött, men oh så värt det!

In i duschen och måla om mitt nylle. Sen bär det av in till halmstad, en mysig söndags middag med Louise!

Over and out/ L